Saturday 2 August 2008

Along Came a Steven


Stevens historia så här långt…
I och med Alices senaste skiva lades ytterligare en pusselbit till Stevens historia. Uppenbarligen blev Steven inte någon vanlig ung man vilket man i och för sig kan förstå när man betraktar händelserna. Den första biten är kanske dock den mest mystiska.
På skivan Welcome to my Nightmare får vi möta Steven som drömmer en mardröm ledd av en mystisk herre spelad av Vincent Price. Det finns en viss fixering vid spindlar i mardrömmen till exempel via låten Black Widow och Prices monolog kring sin spindelsamling (i mitt tycke bättre på skivan än i TV-specialaren).
I låtarna Years Ago och Steven kämpar Steven med två sidor av sig själv. En sida vill stanna i eller rent av gå tillbaka till en dåtid innan något otäckt, kanske någon form av dödsfall/dråp/mord, hände. Den andra sidan hävdar att Steven inte alls är en liten pojke utan en vuxen man och måste gå vidare som en sådan. Riktigt vad händelsen består av nämns dock aldrig.
På skivan The Last Temptation får vi möta Steven igen i typ tonåren. Delvis på grund av en mystisk mans lockelser och hans vänners grupptryck följer Steven med mannen, som kallar sig The Showman, in i hans Theatre of Real där ett antal skådespel förevisas honom tillsammans med lockelsen att slippa det förestående jobbiga vuxenlivet och förbli barn. Det enda han behöver offra är en liten yttepyttesak han aldrig kommer ha användning för i alla fall. Först tror Steven förstås det är hans själ men det visar sig att det är hans framtida potential. Skådespelarna i Teatre of Real är tidigare försvunna barn som The Showman lockat till sig. Steven genomskådar dock The Showman och bränner ned hans teater och tror han kommit undan helskinnad tillsammans med The Showmans assistent Mercy. Det visar sig dock att det bland alla lögnerna fanns en sanning – att Mercy inte var på riktigt och inför Stevens ögon försvinner hon. Berättelsen slutar med att Steven får en hälsning från The Showman som inte är död utan bara för tillfället förlorat sin makt när teatern föstördes.
Hey Stoopid, skivan, handlar inte så mycket om Steven men sista låten Wind-Up Toy handlar om honom. Steven är äldre även om det inte är uppenbart hur gammal han, kanske delvis för att han fortfarande inte vill växa upp. Han sitter på institution där hans föräldrar lämnat honom vilket han är skapligt sarkastisk över. Å andra sidan verkar han inte helt frisk men å tredje sidan anar man att läkarna experimenterar en del med honom.
Along Came a Spider handlar om en seriemördare som hamnat på anstalt på grund av ett antal galna mord som gick ut på att döda åtta kvinnor, ta ett ben från vardera för att bygga en spindel. Spider lämnar dem även inlindade i silkestråd. Inte förrän i alldeles i slutet på skivan får vi reda på att Spider är en annan sida av Steven då Spider refererar till deras tid tillsammans i cellen och vad Steven brukar säga ”You trap, you kill, you eat – that’s what a good spider does”.
I nätmaterialet som gör reklam för Along Came a Spider finns en längre sekvens som visar Alice sittandes på en stol medan en röst talar inne i hans huvud. Den kvinnliga rösten resonerar kring morden på kvinnor som han gjort och hur hon borde satt dit honom för länge sedan för morden. Vi har alltså ett helt persongalleri inne i huvudet på Steven:
*Den yngre Steven
*Den äldre Steven (som kanske blir Spider)
*Spider (som kanske är den äldre Steven)
*Kvinnan som tänker sätta dit Spider.

Monday 28 July 2008

Vengeance is mine


När jag först hörde smakprovet från nya skivan Along came a Spider vid namn Venegeance is mine blev jag inte så imponerad men när jag lyssnat på den några gånger till tycker jag den är rätt så dynamisk och jag ser fram emot att få höra den i sitt sammanhang på en temaplatta som ska ha en sammanhållen historia. Vill du lyssna gå till alicecooper.com